Det tog 3 veckor istället för 2 för mig att komma tillbaka till DBT-tanten för att hon blev sjuk. 3 veckor är en väldigt lång tid att oroa sig. För ju mer jag läste upp om det jag skulle läsa på om, ju mer insåg jag att det är för mycket som stämmer för att jag ska kunna förkasta det helt.
Jag skrev ner saker från mitt liv som "stämmer in", påverkar mig negativt etc och tog med pappren till Lund och DBT-tanten läste igenom, ställde lite frågor och vi pratade om hur vi ska göra framöver för att hitta "rätt plats" åt mig så att säga.
Så i skrivande stund så ska jag dit igen den 11:e och så ser vi hur långt vi kommit då. För DBT-tanten ska kontakta min psyk-läkare för att diskutera möjligheten för utredning antar jag. Vi får se hur det går helt enkelt. Jag fortsätter läsa på om 'ämnet' och försöker hålla mig logisk och inte låta känslorna ta över helt.
Det här blir nog bra. Till sist. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar