måndag 11 juli 2011

Går det?

När jag var hos min skrynkeltant sist så diskuterade vi det där med att jag inte ger mig själv credit etc. Det har hon för all del rätt i men vi diskuterade även om man kan bli frisk från ätstörningar osv och att detta i höst, med DBT, förmodligen är min sista chans där att jag måste orka och anstränga mig etc osv trots att jag känner mig fruktansvärt omotiverad för tillfället och är rädd att jag inte kommer lyckats även om jag försöker.

Det lät på henne som om det inte går att bli frisk och fri från en ätstörning, inte helt, att man ALLTID kommer få leva med det, alltid kommer få vara på sin vakt. Tvivlet vaknar på en sekund. Varför SKA jag anstränga mig om jag ändå inte kommer bli helt frisk och fri? Varför SKA jag kämpa och slåss om risken finns att det inte funkar, inte går, ändå? VARFÖR?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar