Jag kände mig aldrig precis som alla andra när jag var liten och det fick jag också veta att jag inte var. Aldrig sådär allvarligt, men allvarligt nog för mig ändå. Att växa upp i en del av landet där man förväntades vara sportintresserad, frireligiös eller i alla fall som 'alla andra' för att passa in.
Jag hade en period då jag verkligen, verkligen ville passa in. Att göra uppoffringar för att bli den jag på något sätt förväntades vara. Det gick inte, jag mådde väldigt dåligt en period och jag flyttade till andra sidan landet mer eller mindre för att känna att jag fick vara precis den jag själv valt att vara.
Jag tror på att det ska finnas ett samhälle där alla får vara den som den är och kunna uttrycka det på det sätt man vill, utan att någon skall hota och förtrycka en eller säga att man skall hålla käften.
http://rickardsoderberg.se/wp/2013/09/hall-kaften-tack/
Delade det inlägget idag. Just på grund av historier som din. Vår värld är tillräckligt stor och magisk för att alla sorter ska få plats.
SvaraRadera